Tillräckligt stor del av mänskligheten
finns på plats.
Och vill, av någon anledning.

Är det ljuset? Det sjunkande
stillsamma, lågt stående ljuset och övergången in i det suddiga
in i famnen hos skuggorna?

En passning som skruvas
runt en arabisk mur in i kvällen
mellan två gummistövlar – och tillbaks
ut i Atlantens bränningar.

Som radiomaster, svajande mottagare
av himmelsk energi.
Ett samtal med fötterna.

Ljuset som studsar flackt igenom kropparna
och denna underbara befrielse
från varje mening.