XII

Upprymda, aningslösa
Hoppande från klippa till klippa

Tar vi oss upp på
Bergatrollets vackra hjärna

Fastnar fångade, vilsna i
Skrattmåsarnas återvändsgränd

Kretsande över oss en spejare
Tyngd av stenens budskap

Sorgen som vill förenas
Med världshaven

Solen och ett eftermiddagsljus
Ger oss våra händer tillbaka