Det som finns

Det kan fyllas med blod, tydligt som i den egna kroppen. Och dofter, starka ropande dofter. Som röster inuti. Då är det väldigt nära oss.

Det kan komma någon gående på vägen och det kanske bara hörs som ett krasande i gruset, tydligt som stegen i en tyst kyrka. Det är en sådan kväll, utan vind, himlen på mänsklighetens sida.

Och just sättet som ljudet når oss på säger oss att tiden är nära, väldigt nära. Det händer här just nu i det krasande ljudet. Det är något helt annat än tankar som hoppar från sten till sten. Det drunknar i en obetydlig andel, kapsejsar vid själva tanken och svävar liksom över den skärskådande blicken.

Print Friendly