Alla inlägg av Jonas Barck

Uppgift

Alla har en uppgift. En häst, till exempel, har till uppgift att vara mötesplatsen för maximal oro och maximal trygghet. Det lyckas den för det mesta ganska bra med. Ibland kan det gå lite över styr åt ena eller andra hållet, men för det mesta kan vi känna igen oss i det hästlika dubbelspelet.

Fåglar däremot ska mer agera tält. Det lyckas de dåligt med, eftersom de saknar tältduken som skulle läggas ovanpå alla dessa linjer som de drar upp i landskapet. Det blir lite för öppet och fritt spel. Men i hemlighet binder de istället samman en massa olika platser åt människan. Alla kontinenter, till exempel, som fullständigt skulle falla isär i enstaka länder och landsändar och arrondissement och grevskap om inte fåglarna fanns som höll allt samman. Till och med hus skulle störta samman om inte dessa höstens fågelflockar kom och slog sig ner på alla platta tak. För att inte tala om att vi aldrig skulle kunna föreställa oss sträckan ens upp till femte våningen på ett hus, om det inte var för att duvorna gång på gång visar oss hur sträckan går från uteplatsen mellan hyreshusen och upp mot hängrännan strax under ett taksprång. Ner till den blöta trädgårdsbänken som borde tas in och upp till taksprånget igen. Så lång är sträckan. Då vet vi det.

Men människan själv då, vad har hon för uppgift? Att bo, det är hon bra på. Alltid ska människan överallt bo. Alla dessa både lagliga och olagliga bosättningar. Inte lika luftiga som fåglarnas, men rejält täta och trygga så vi liksom kan stänga om oss och gömma oss undan världen där utanför. Fast det lyckas vi förstås aldrig med. Inte ens bo kan vi göra bra. Vi är lite för hästlika, trots allt, ständigt gestaltande den flackande tanken parad med den kroppsliga kvällsstunden när stearinljusen tänds i takkronan och möblerna sveper in oss i en anad stillhet medan tankarna tvärtom ropar Ut! Ut!