Då, när
Ditt ögas havsvik är till bredden fylld
Av sorgens glädjetårar

När ingen längre drömmer
Om mobilens korta budskap: här
Är det sol, eller gillande

Utan tomhet
Ingens fåglar guppande, två
Och två, bara

Du står tvehågsen, ömklig
Iklädd sorgens rustning färdig
Att strida för rätten

Att ingenting kunna, ingenting sjunga, bara le
Det finaste du kan