Man kan sitta på en klipphylla ganska tidigt på sommaren och titta ut över en havsvik. Knappt man vågar sitta direkt på den lite kalla stenen. Man kan vara två. Är man två blir saken annorlunda. Då ser man med fyra ögon ut över viken. Vi ser med en nyinköpt liten tubkikare av den billigaste sorten. Ett öga i taget. När man sätter ögat till hålet ser man absolut ingenting annat än vatten: närgånget, småvågigt vatten. Utan kikaren: den guppande fågeln! Med kikaren: tvärs över viken och in bland träden på en ö, skymten av en skata. En billig fågel.