Jag ska vara tydlig: förvandlingen sker
Inte med eller utan
Din lycksaliga medverkan

Men längst in
I ditt ögas havsvik, när du bara ser
Det du måste: skarven

Blickstilla, med utbredda vingar
När du inte längre hör
Annat än skriken

Från färgerna satta bakom galler: lättnaden
När det lilla ordet Du ledsagad av en skrattmås stävar in
Mot land då sker

Förvandlingen, enklare än så
Är det inte

*

Då, när
Ditt ögas havsvik är till bredden fylld
Av sorgens glädjetårar

När ingen längre drömmer
Om mobilens korta budskap: här
Är det sol, eller gillande

Utan tomhet
Ingens fåglar guppande, två
Och två, bara

Du står tvehågsen, ömklig
Iklädd sorgens rustning färdig
Att strida för rätten

Att ingenting kunna, ingenting sjunga, bara le
Det finaste du kan

*

Du som sörjer, sörjer
Våra ögons
Förtorkade havsvik

Du som blockerar ingången
Till ansiktets bok: här
Guppar den gula badkarsankan

På tomhetens hav, dina ögon
Ljusa som boksidan, texten
Du inte längre ska läsa, men

Åtminstone släppa in med
Höstens dimma över fälten, bildskärmens
Ständiga fråga: gilla sorgen, gör

Av det slutna ansiktet en sång
Eller låt bli