Du kom, du såg
Mina tafatta försök att tämja
Havet inuti havet

Jag sa, mellan min bipolära tvekan
Att släppa jorden in i orden, havet
In i havet:

Vilken kontinent
Bildar nu handens storögda nakenhet?

Du sa: en våg från framtiden ska komma
Och slå sönder
Kärlekens ömtåliga skålar

Och jag blev tomhetskysst på rygg
Invirad i dina slutna ögons segel

*

Jo, säger jag, jag släpper minsann
Orden in i orden, havet
In i joet, jo, men du, förskräckt

Över åskan som går
Genom mina ögon, ovädersmolnen som kastas ner
Över mitt ansikte

Säger att havet
Är väl inte mycket att yvas över
En dag som den här

Rymden däremot, och planeterna
Kom tillbaka när du fångat runt din handled
Jupiter, Mars och Saturnus

*

Odens vagn, sa du, liggande
Sida vid sida: rör du mig

Störtar den ner
Och så föll vi

Länge nog på
En brinnande bakgata

Med resterna av två ensamheter:
Oktobervinden och en solstråle