Vi säger: här fanns förut en sjö.
Nu tillknycklad, torrlagd
med alla stavelser blottlagda.
Så svårt att leva i det ordtömda.

Språket går på botten av den tömda sjön
hand i hand med tystnaden.
Där det är tyst.
Lyssnar på den frilagda bottnens musslor
halvöppna, som gapande fiskmunnar.

Sjön drömmer om att vi ska fylla den
med mörkrets varma stavelser
uppvaknandets hemliga formel
som sprids i världen.

Vi säger: här fanns förut ett språk.
Järnmalmsklumpen en hopknycklad människoskalle.
Vi tar upp den och den liknar döden.