Jag drömde om en väldig orm som stod beredd att hugga. Jag blev förbryllad. Så vaknade jag. Avförtrollning – drömmens slutstation, berättelsens början.

Det svarta regnet som river och sliter, gör sig påmint, som får det röda neonljuset på parkeringen att vända om i luften och vingla tillbaka in i affärscentrets glugg. Regnet som visar sin makt över det röda, som utmanar det röda: livet. Lågt i tak och den lilla glöden på väg att slockna.

Vad kan vi göra? Ta strid? Älska livet? Hålla den svarta fanan högt? Hålla den röda fanan högt? Byar av regn, byar av blod. I villrådigheten smeka en hand, vilken som helst. Eller bara sitta stilla, med regnet inom oss, låta det riva och slita, som vindrutetorkarna på rutan.

Och ormen sänker sig mot marken och ringlar vidare.