Det fryser ändå på.
Fast du som bor därinne
inget märker.
Du blandar och ger
hemlös i din lägenhet
hjälplös med ständig hjälp.
Utan väder.

Längre in, i garderoben
med undanställda gåstolar
pågår en konferens på temat ”salighet”.
Saliga äro de som i detta kalla ljus kan vila.
Som mannen i soffans mörker
tyst och väntande.

Här är alla försjunkna varelser, minnena utspridda
som kissfläckar mellan lakanen.
Tills någon väcker frågan:
i vilket ljus lever vi
i vilken skugga?
Då vet de precis:
det lite svagare, mer undanglidande.

På flykt undan den raka, livsfarliga tanken,
med söndertrasat språk, inspärrade
i väntan på hemskickandet.
Här, där den första snön snart ska falla
inuti de obegripliga orden,
i landet utan namn.