Att vara begriplig är något helt annat. Ur ljuset det som går att urskilja, det som framträder, inget annat. Finns det något problem här?

Det tillräckligt enkla är inte nerskrivet än, men det kommer. Det är en dag med skärvor av is som slår mot sjöstranden. En katt som vandrar iväg och löses upp i snåren av fjolårslöv. Det är en tyngd och en lätthet.

Allt det andra får komma sedan. Rapporterna och trasigheten. Det kan börja borta i grenklykan med en talgoxe, sedan sprider det sig ut i världen. Att fukta ögonen hjälper inte, det måste mer till. 

Inga hemligheter bor i språket längre, det är en del av problemet. De stannar inte kvar. Tårgas, blåljus måste till för att få ut dem. Sedan gick det inte att få tillbaka något enda: framtidstro, lägesbeskrivning, sorgfällighet. Borta.