1.
Jag besökte deras rike, en smula elförstärkt med lyckans rädsla i bröstet. Det var inte meningen så, men det var sagans monster som drog fram och tillbaka längs vägen skyddandes en vanlig insjö. Dit skulle jag för att hälsa på i framtiden.

2.
Det var storslaget, det saknade proportioner. Det krävde någonting större än människan, det gick åt någonting större än det människan kan ge. I överförd bemärkelse: ensamheten, faderslösheten, utan tillhörighet, men i ögonblicket, desto mer i ögonblicket, rullande fram insvept i det öronbedövande ljudet från sagans monster. Under ett starkt men inte direkt ovänligt soldis.

3.
Oklart var mitt fordon förväntades ta sig fram. Oklart om det var en annan tidsålder, eller bara en lite blankare värld, större och annorlunda dimensionerad.

4.
Mitt i en kurva blev soldiset plötsligt snällare, skuggorna tyngre och vägen stupade brant in i den mörkare granskogen och ner mot insjön. Någonstans där framme stod tvååringen en bit ut i vattnet och kissade.

Ur “Brev från välfärden”