Någon hade sagt att det var slut, att resan var över.

En mycket gammal pojke och dykare
med andningsmasken på trekvart
in i dödens rike.

Gång på gång gick handen till hjässan och gnuggade
som om döden var en hinna som kunde spräckas
och befria dig från ditt öde.

Du hittade till leendet
slocknade en sekund
fortsatte färden
och längst därinne:
livets gömda mikroorganist.

Du spelade med ögonen
på allas instrument och
skickade en hälsning över rummet
med hjälplöshetens tårar.

Skogen och havet
fick du med dig i sängen
liksom solen som lyste
stilla och klart och kort
den dagen
när livet föste dig bort.