Det finns en tystnad i skogen som är flyktingarnas tystnad: inte ens ett löv som faller och röjer platsen. Skogar som står och väger. Ett löv blir hela föreställningen.

Det värsta har redan hänt. Innerligheten har redan gett sig av in i grenverket, ner i rötterna. Och vi får stå här med våra blödande ögon.

Det ska gå att få hjälp. Små fötter som dansar upp och ner längs trädstammarna kan avgöra saken och få saker att hända. En fågel kan leta sig in i ett samtal på bussen. Men vi vet inte om det räcker.