Vi som ingenstans hör hemma men tycker om skuggan från tallar som faller över knotiga cykelstigar. Vi som blickar ut mot havets häger som stående på en kobbe följer oss med sitt ena öga. Med sitt andra öga spanande ner i havsdjupet. Att verkligen leva över. In i nästa stund, in i det ljus som […]
senaste
- Några nya omöjligheterNär vinden står helt stilla åldras vi inte. Då växer vi neråt, in i bilderna av sårad självkänsla och kyrkklockor. * Det kan gå om vi […]
- Sommarens hårddiskOrd från tungan Till fjärran närhet: Just här Finns min puls, min kalender laddad Med dödens datum I de digitala styrelserummen Slår grönskan ut Långsamt som […]
- Världen, tillsvidareUnder några intensiva vintermånader upprättar det lilla barnet ett förhållande till rummet och världen runt om oss. Han ligger vaken på rygg i sin barnvagn och […]
- Liv som tyg (21.9 2024 – 19.1 2025)Mot en vägg i Malmö konsthall står ”Familjen”: tio oansenliga träpinnar, två lite längre för de vuxna och åtta i lite olika kortare längder för syskonskaran, […]
- Heideggerkritik x 31. Ett etiskt tomrum Det finns hos Heidegger ett slags etiskt tomrum som trots allt är besvärande, speciellt i kombination med de politiska ställningstaganden som han […]


