Som när du simmade I mitt svarta öga, ensam Med din heliga moder Som andas, stannar kvar I sin heliga enfald dröjer Kroppen nedsänkt I sången om en sjö, omsluten, och graven jag Den dagen, som väntade Som andas, stannar kvar I sin heliga enfald dröjer Ditt svarta hår, guppande, sjungande Från två håll: mörker, […]
senaste
- Liv som tyg (21.9 2024 – 19.1 2025)Mot en vägg i Malmö konsthall står ”Familjen”: tio oansenliga träpinnar, två lite längre för de vuxna och åtta i lite olika kortare längder för syskonskaran, […]
- HeideggerkritikEtt etiskt tomrum Det finns hos Heidegger ett slags etiskt tomrum som trots allt är besvärande, speciellt i kombination med de politiska ställningstaganden som han gjorde […]
- Livets moderJag bröt loss ett stycke av vårt hus och skrev på garageuppfarten: livets moder. Det var inte dagarna vi skulle fångas ilagda i prydliga högar med […]
- Arton sekunderDen 9 juni 1563 släpper läkaren Felix Platter ner en sten från en vinglig bro vid passet Sanetsch i alperna. Han hinner räkna till arton innan […]
- UppåtvindarLjudlöst ska det vara, lägger man till ett ljud förminskas upplevelsen. Och lägger man till en rörelse i form av vingar som rör sig minskar känslan […]