Döden dröjde sig kvar
I din blick där du satt, orädd
Utan landskap
Platsen inte större
Än att en dåre kunde springa
Längs vägarna iklädd
Glimrande rustning, jagande
Den sista poesin
Utmed dina varma läppar
Tömd på svar, nu när livet
Skulle ta sin början, vinflaskorna, olivkärnorna, dikterna
Som en solfjäder i sommaren
Här börjar slutet, förvandlingen
Till människor utan landskap
Här föds perspektivets tumnagel, inte
Större än så