Ibland blir vi mjuka
Vilse på klipporna, fångade i färgens
Flödande övergångar, förvirrade av

Sten på sten
Då sjunker blicken in i sommaren
Och färgar av sig på döden

Hopsjunkna, som benknotor resolverar vi
Att balansera konstens trianglar på våra små skuldror

Klättrar ner längs färgstråken,
Och går tomhänta ut ur blicken