Upprymda, aningslösa
Hoppande från klippa till klippa

Tar vi oss upp på
Bergatrollets vackra hjärna

Fastnar fångade, vilsna i
Skrattmåsens återvändsgränd:
Kretsande över oss
En spejare
Tyngd av stenens budskap

Solen och ett eftermiddagsljus
Ger oss våra händer tillbaka

*

Ibland blir vi mjuka
Vilse på klipporna, fångade i färgens
Flödande övergångar, förvirrade av

Sten på sten
Då sjunker blicken in i sommaren
Och färgar av sig på döden

Hopsjunkna, som benknotor resolverar vi
Att balansera konstens trianglar på våra små skuldror

Klättrar ner längs färgstråken,
Och går tomhänta ut ur blicken