Nu finns det grisar. Man kan gå till dem, de är utsläppta.

De vill mig något. De kommer fram till mig. De vill säga mig något. De ångrar sig. De ville ingenting säga. De både vill och inte vill. Rör sina trynen och ser lite glada men obekväma ut.

De är den plöjda markens konstnärer. Man kan se det överallt på jorden där det finns grisar. De vill så gärna förmedla, men det blir liksom inget. Bara en massa bökande. Allt det andra kommer sedan, när de dör. Då kommer de ut på marknaden, då kommer berömmelsen, förståelsen för deras liv: denna påtagliga smak och substans!

Som att flytta viljan in i köttet: att göra kött av alla missförstånd.