Det är vägen hit och tillbaka. Allt det vi önskar. Hur börjar det? Lämna huvudet, ett bra tips. Bli huvudlös. Bara den som saknar tänkandet kan upptäcka andra platser.

Någonstans grönskar det, antingen vi vill eller inte. Det är luften vi andas, städerna vi aldrig har besökt. Kroppen är större än så. 

Inte inspärrad i sammanhanget, utan kroppsligt utsläppt, fri att besöka vilket varmbadhus som helst. Och där uppe från tians trampolin, med kroppen ta klivet ut i luften – eller ta stegen ner och tillbaka.

Sedan slutligen öppen, redo att beskriva övergreppen på tiden, stunderna som slösar bort oss, vänder oss mot varandra. Fallhöjden härifrån ner till de där tomma ögonen som någon någon gång ska befria.