Ibland blir vi mjuka Vilse på klipporna, fångade i färgens Flödande övergångar, förvirrade av Sten på sten Då sjunker blicken in i sommaren Och färgar av sig på döden Hopsjunkna, som benknotor resolverar vi Att balansera konstens trianglar på våra små skuldror Klättrar ner längs färgstråken, Och går tomhänta ut ur blicken
