XVIII

Nu förstår du: jag säger
Ja och nej och menar verkligen
Ja och nej, öppen

För oförståelsens landskap
Balanserande
Den halva av ditt ansikte

Som ligger i mörker: skarven, orörlig,
I ett fastlåst famntag
Med både den gamla och nya världen

Kvar hos dig, i dina färger som ropar
Ja eller nej, ja eller nej
Och den allra sista strimman ljus

På väg med vårt violetta
Vi, som aldrig får nog

Print Friendly, PDF & Email

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *