Vi som glider undan, porösa För ljuset ogenomträngliga, aldrig Satta under pelaren av luft Vi samlas i ögats mörker, greppet Om duvan, stenen, fjädrarna upplösta i en storm Mellan tummen och pekfingret, nu Kan asken öppnas, grönskan Strömma och diamanten Som ögonen rullar mellan fingrarna En fjäril från tålmodiga Saturnus Till den klara tankens ringfinger […]
Sätta tystnaden i rörelse
Du som sätter tystnaden i rörelse och inser vad som... Läs mer →
Raderna
Raderna inom oss måste brytas upp, då blir det lättare.... Läs mer →
En obegriplig form
Du ger det obegripliga en obegriplig form. Du frågar mig... Läs mer →
Det som måste ske
Det som måste ske är att språkbasen vidgas till att... Läs mer →
Det kan vara så enkelt
Det kan vara så enkelt som en himmel som sjunker... Läs mer →