Vi som glider undan, porösa För ljuset ogenomträngliga, aldrig Satta under pelaren av luft Vi samlas i ögats mörker, greppet Om duvan, stenen, fjädrarna upplösta i en storm Mellan tummen och pekfingret, nu Kan asken öppnas, grönskan Strömma och diamanten Som ögonen rullar mellan fingrarna En fjäril från tålmodiga Saturnus Till den klara tankens ringfinger […]
Vändningen
Det kan handla om skuggornas återkomst, tunnare än sländans vingar.... Läs mer →
Det som inte är
Det som inte är men ändå är. Som ridåer drar... Läs mer →
Nätterna
Det måste bli enklare, inte bara mindre och smalare. Nätterna... Läs mer →
Hur havet rullar in
Hur havet rullar in spelar roll. Eller rättare sagt: genom... Läs mer →
Det möjligas konst
Kan man ens kalla det ett besök? En nyss förvandlad... Läs mer →