När tanken på det som tystnat har fallit sakta ner mot marken och upphör att spegla sig, då syns världen igen.
*
Det går att vandra en bit ovanpå kylan, då rivs inte den mödosamt skapade iskalla vinden itu lika snabbt. Då kan du både gå genom drömmens frusna skuggor och lämna dagarna oskyddade.
*
Du håller dig uppe, fast svallvågorna fortsätter att skölja in över sängen. Det var en gång ett hav och det var en gång en grav. Du behöver båda för att inte försvinna in under täcket.
*
Det är till orden du måste lyssna – resten är tystnad.
*
Du ser mig inte, säger du. Natten som blänker i ögonen på varje ord. Det är för att locka begripligheten upp på scenen, för att dra ner det som inte syns framför våra ögon.
*
Allt vi skriver förstår vi inte, men det är för att vi måste börja någonstans. Varje läcka behöver sitt vatten.