Förord

Följande kommentarer innehåller ett slags konkluderande tolkningar snarare än en vetenskaplig genomlysning av Heideggers formuleringar. Utgångspunkten är Martin Heideggers anspråk på att komma med en helt ny riktning för vårt västerländska tänkande, görande och låtande. Där de flesta gör halt och nöjer sig med att säga saker som att “det viktiga är att människan styr tekniken och inte tvärtom“, eller att “konsten kan vara en motvikt till vetenskapen“, går Heidegger ofta ett steg längre och menar att det nuvarande tänkandet måste renoveras från grunden. Det räcker inte med att människan styr tekniken utan själva begreppen människa och teknik måste omprövas. Heidegger pekar på en punkt från vilken han menar att en avgörande förändring kan komma till stånd, och han antyder att vi har det nya tänkandet inom oss, att det redan har kommit till oss. Fast om detta nya tänkande ska lyckas bryta igenom och ändra på vårt förhållningssätt gentemot varat och omvärlden låter han i slutändan vara en öppen fråga.

Heidegger är i första hand tänkare, inte religionsstiftare och inte politiker. Hans tänkande lämpar sig inte att använda till någon enkel praktisk tillämpning – och ännu mindre till någon allmän etik. “Allt är här det granskande och lyssnande motsvarandets väg“, som han skriver i ett “Brev till en ung student“: “Detta tänkande är kanske ändå en oundgänglig väg, som dock inte vill vara någon frälsningsväg, och som inte bringar någon ny vishet. Vägen är på sin höjd en markväg, en väg över fält och gärden, en väg som inte bara talar om resignation, utan som redan har resignerat, nämligen i vad avser alla anspråk på någon bindande lära, på någon normgivande kulturgärning, eller på någon andlig bedrift.“

Mycket återstår att fylla i inom de ramar för tänkandet som Heidegger drar upp. Den politiska tillämpning av detta tänkande som Heidegger själv försökte sig på är naturligtvis fullständigt oanvändbar. Heidegger blev, med rätta, ordentligt bränd av sina egna försök att göra politik av sin filosofi under 1930-talet och hans slutgiltiga anspråk sjönk kraftigt. Någon allmän eller personlig etik i traditionell mening finns inte att hämta hos Heidegger, utan måste sökas på annat håll.

Det är dessutom viktigt att komma ihåg att polerna för “dålig värld“ och “bra värld“ i Heideggers fall inte går mellan ondska å den ena sidan och godhet å den andra, utan mellan en oreflekterad tanklöshet med avseende på varandet å den ena sidan och ett med-vetet, överskridande tänkande/handlande å den andra. Naturligtvis en mycket riskabel utgångspunkt som måste hanteras med stor varsamhet.

Förord
Natur
Tid
Vara
Språk
Tänka
Faran
Förändringen
Zen