Vi som glider undan, porösa
För ljuset ogenomträngliga, aldrig
Satta under pelaren av luft

Vi samlas i ögats mörker, greppet
Om duvan, stenen, fjädrarna upplösta i en storm
Mellan tummen och pekfingret, nu

Kan asken öppnas, grönskan
Strömma och diamanten
Som ögonen rullar mellan fingrarna

En fjäril från tålmodiga Saturnus
Till den klara tankens ringfinger
Då vi äntligen blev sittande

Med budskapet om dagen
Som andades