Nyskrivet 2015

Den amerikanska damen

16 september, 2015

Den amerikanska damen iklädd rullstol pressas upp ur underjorden, upp ur berget, färdas genom bergets inre – för att på sina tysta hjul glida ut ur en öppning i berget som en primadonna, porlande, svalkande.

Det är en sådan dag. Het. Duvan badar och liksom garnerar dricksvattenbrunnens fontän. Brunnen ger och ger av sitt vatten – en oändlig givmildhet. Utan att ta betalt, utan att vara påflugen: ta om du vill, annars låt bli. Talar med alla åldrar, lekfullt med barnet som lyfts upp och överraskas av vattnets kyla (förtvivlad förtjusning!). Rakt på sak med den tyske backpackern som står huvudstupa med ansiktet i fontänen och blöter sin keps: Nehmen Sie die Wasser, bitte! Växlar obehindrat till ett annat, långsammare tilltal, milt och stillsamt med den gamla kvinnan som lugnt håller fram sin handled i strålen: lentamente, ancora, andante.

Brunnen är subversiv i ordets rätta bemärkelse, bedriver underjordisk verksamhet. Undanskymd, småskalig, ensam. Med yta krigar den mot det ytliga, med kyla från sina inre djup tampas den mot spelat djupsinne och tomma fraser. Med ”vatten, bara vanligt vatten” kämpar den mot tomheten.

Utom räckhåll sitter den amerikanska damen. Ett samtal tycks pågå mellan henne och den väldiga horisonten, det milsvida havet som liksom lagt sig inför hennes fötter. Hon bearbetar havet med sin blick, lugnt och metodiskt. Hon tar sig an vågorna, sältan och de lömska undervattensströmmarna. Ett uns sälta i hennes blick står för: hav, återkomst – och där bakom: en piskande vinterstorm.

Print Friendly, PDF & Email