Nu finns livet någon annanstans. Mörkret betyder inget, säger du, men alla kvistarna som ligger i sängen på kvällen och skräpar måste ändå samlas in. 

Vi måste ändå tänka oss för när hela jorden släcks ner. Jag pratade med grannen om det och han menade att mjöl kunde hjälpa, ett ägg kanske också och att snurra ihop allt till en kaka, lite som att krympa ihop tiden.

Vi talar sällan om mörkret, men om det försvinner är det kört. Eller som just nu, i kvällens mörker när det tystnar och bara hoandet hörs – då är det avståndslösa alldeles nära. Det är då vi lever upp.