Orden som kommer är inte alltid de helt förväntade, inte alltid de okonstlade eller fastlåsta. Ibland är de nedsänkta i ett annat ljus, ett friare, mer oväntat.

Sanningen är inte helt begriplig, den bara händer då och då, kanske när vi minst anar det. Ibland drar en fågel förbi, en trast eller bara skuggan av en röst. Mötena måste då avstanna och allt tas om från början. 

Sedan, när ingen av oss längre minns hur det hängde ihop, kan vi tala mer fritt. Då kan ljuset falla på en vägg i vardagsrummet och vi kan se det som ett tecken, som en början på en större varsamhet.