1.
Jag besökte de monstruösa maskinernas rike med min cykel, en smula elförstärkt med lyckans rädsla i bröstet. Det var inte meningen så, men det var sagans monster som drog fram och tillbaka längs den väg jag var tvungen att ta för att komma till min insjö. Dit skulle jag med min cykel för att hälsa på i framtiden.

2.
Det var storslaget, det saknade proportioner. Det krävde någonting större än människan, det gick åt någonting större än det människan kan ge. I överförd bemärkelse: ensamheten, faderslösheten, utan tillhörighet, men i ögonblicket, desto mer i ögonblicket, rullande fram insvept i det öronbedövande ljudet från sagans monster. Inuti ett starkt och likgiltigt soldis.

3.
Oklart var på vägen mitt fordon förväntades ta sig fram. Oklart om det var en annan tidsålder eller bara en lite blankare värld, större och annorlunda dimensionerad.

4.
Mitt i en kurva blev soldiset plötsligt mildare, mer tillmötesgående. Vägen vek av, bort från sagans monster, skuggorna blev tyngre och vägen stupade brant in i den mörka granskogen och ner mot insjön. Någonstans där framme stod en glad tvååring en bit ut i vattnet och kissade en vacker stråle.