Bilens strålkastare tar armén av solrosor på bar gärning
där de står vidöppna i natten och tillber en sol
som våra ögon inte kan se. Tålmodigt koncentrerade
på solgudens lysande frånvaro.
*
Befriade från display och texter, från stadsvimmel och skogsmörker:
här får ögonen äntligen semester och kan sträcka ut
i det teckenlösa, svepande
från castell till castell, från
cypress till cypress, samlande “det som är”
med blicken.
*
Öronbedövande – men ändå inte. Cikadorna
rör sig i det icke synliga, på en tom och tidigare outnyttjad frekvens.
Vi har vandrat länge genom tysta dagar:
äntligen en myllrande glänta i ljudlandskapet.