Jag ska vara tydlig: förvandlingen sker
Inte med eller utan
Din lycksaliga medverkan
Men längst in
I ditt ögas havsvik, när du bara ser
Det du måste: skarven
Blickstilla, med utbredda vingar
När du inte längre hör
Annat än skriken
Från färgerna satta bakom galler: lättnaden
När det lilla ordet Du ledsagad av en skrattmås stävar in
Mot land då sker
Förvandlingen, enklare än så
Är det inte
*
Då, när
Ditt ögas havsvik är till bredden fylld
Av sorgens glädjetårar
När ingen längre drömmer
Om mobilens korta budskap: här
Är det sol, eller gillande
Utan tomhet
Ingens fåglar guppande, två
Och två, bara
Du står tvehågsen, ömklig
Iklädd sorgens rustning färdig
Att strida för rätten
Att ingenting kunna, ingenting sjunga, bara le
Det finaste du kan
*
Du som sörjer, sörjer
Våra ögons
Förtorkade havsvik
Du som blockerar ingången
Till ansiktets bok: här
Guppar den gula badkarsankan
På tomhetens hav, dina ögon
Ljusa som boksidan, texten
Du inte längre ska läsa, men
Åtminstone släppa in med
Höstens dimma över fälten, bildskärmens
Ständiga fråga: gilla sorgen, gör
Av det slutna ansiktet en sång
Eller låt bli