Kan man ens kalla det ett besök? En nyss förvandlad skogsmedborgare med membran till vingar, nervöst irrande i skarven mellan två världar. Den skulle synas, transformeras till luft och glömmas. En vacker felsägning som dök upp och försvann, som några rader ur det möjligas konst.
senaste
- Nya omöjligheterKluckandet som vänder ner varje liten sten väcker framtidens glömska till liv. * Om du kunde bli ett berg skulle alla hemliga källor uppstå på nytt.… Läs mer: Nya omöjligheter
- HemkomstBilen som genom djup snö kommer hem sent på kvällen till grannhuset rymmer en underlig fridfullhet, ett fullständigt omotiverat “Äntligen!”. Omotiverat eftersom ingen längtan efter att… Läs mer: Hemkomst
- Nya omöjligheterNär tanken på det som tystnat har fallit sakta ner mot marken och upphör att spegla sig, då syns världen igen. * Det går att vandra… Läs mer: Nya omöjligheter
- I väntanVi speglar varandras ombytlighet, sjön och jag. Idag med den grå decemberhimlens dimmiga blick möter vi varandra, två åldrande ansamlingar av pulserande liv. Dagarna så korta… Läs mer: I väntan
- Några nya omöjligheterNär vinden står helt stilla åldras vi inte. Då växer vi neråt, in i bilderna av sårad självkänsla och kyrkklockor. * Det kan gå om vi… Läs mer: Några nya omöjligheter


