Jag bröt loss ett stycke av vårt hus och skrev på garageuppfarten: livets moder. Du fanns djupare nerpå den tiden brann din saga av nejlikor och apelsindoft. Du klippte med saxen genom papprets hud, slog in julen med sorgens svarta och livets röda. Du kunde namnet på oss som levde med dig i hus gjorda […]
senaste
- Nya omöjligheterKluckandet som vänder ner varje liten sten väcker framtidens glömska till liv. * Om du kunde bli ett berg skulle alla hemliga källor uppstå på nytt.… Läs mer: Nya omöjligheter
- HemkomstBilen som genom djup snö kommer hem sent på kvällen till grannhuset rymmer en underlig fridfullhet, ett fullständigt omotiverat “Äntligen!”. Omotiverat eftersom ingen längtan efter att… Läs mer: Hemkomst
- Nya omöjligheterNär tanken på det som tystnat har fallit sakta ner mot marken och upphör att spegla sig, då syns världen igen. * Det går att vandra… Läs mer: Nya omöjligheter
- I väntanVi speglar varandras ombytlighet, sjön och jag. Idag med den grå decemberhimlens dimmiga blick möter vi varandra, två åldrande ansamlingar av pulserande liv. Dagarna så korta… Läs mer: I väntan
- Några nya omöjligheterNär vinden står helt stilla åldras vi inte. Då växer vi neråt, in i bilderna av sårad självkänsla och kyrkklockor. * Det kan gå om vi… Läs mer: Några nya omöjligheter


