Som när du simmade I mitt svarta öga, ensam Med din heliga moder Som andas, stannar kvar I sin heliga enfald dröjer Kroppen nedsänkt I sången om en sjö, omsluten, och graven jag Den dagen, som väntade Som andas, stannar kvar I sin heliga enfald dröjer Ditt svarta hår, guppande, sjungande Från två håll: mörker, […]
senaste
- HemkomstBilen som genom djup snö kommer hem sent på kvällen till grannhuset rymmer en underlig fridfullhet, ett fullständigt omotiverat “Äntligen!”. Omotiverat eftersom ingen längtan efter att […]
- Nya omöjligheterNär tanken på det som tystnat har fallit sakta ner mot marken och upphör att spegla sig, då syns världen igen. * Det går att vandra […]
- I väntanVi speglar varandras ombytlighet, sjön och jag. Idag med den grå decemberhimlens dimmiga blick möter vi varandra, två åldrande ansamlingar av pulserande liv. Dagarna så korta […]
- Några nya omöjligheterNär vinden står helt stilla åldras vi inte. Då växer vi neråt, in i bilderna av sårad självkänsla och kyrkklockor. * Det kan gå om vi […]
- Sommarens hårddiskOrd från tungan Till fjärran närhet: Just här Finns min puls, min kalender laddad Med dödens datum I de digitala styrelserummen Slår grönskan ut Långsamt som […]


