För den större uppgiften, att leva, krävs kontakt med världens alla väderlekar, världens alla regnskurar och världens alla soliga dagar. Det är en svår uppgift. Man kan lätt glömma den där cyklisten på väg upp i Pyrenéerna med en presenning över huvudet i hällregnet och knappt styrfart. Eller väntan i bilen med vindrutetorkarna igång, utanför stationen när skilsmässan redan var ett faktum. Kvar i bilen, som för att markera: vi möter inte varandra på det viset längre. Eller det plötsligt uppblossande grälet i solstolarna bakom växthuset: juli månad, strålande solsken och en ängslan som kokade över, en värme som kokade över. Blå himmel och svarta ögon.
Trastlöst
Det rör sig på himlen denna trastlösa morgon: oroande oenighet... Läs mer →
Nya texter
En liten stund
Allting gick att vända på för dig. En liten stund... Läs mer →
Ett avlägset nynnande
Naturligtvis betyder det inget. I bästa fall kan ett avlägset... Läs mer →
Ett kallt, kallt regn
För att händelserna faller över oss som ett kallt, kallt... Läs mer →