Döden dröjde sig kvar
I din blick där du satt, orädd
Utan landskap

Platsen inte större
Än att en dåre kunde springa
Längs vägarna iklädd

Glimrande rustning, jagande
Den sista poesin
Utmed dina varma läppar

Tömd på svar, nu när livet
Skulle ta sin början, vinflaskorna, olivkärnorna, dikterna
Som en solfjäder i sommaren

Här börjar slutet, förvandlingen
Till människor utan landskap

Här föds perspektivets tumnagel, inte
Större än så