Ibland blir vi mjuka
Vilse på klipporna, fångade i färgens
Flödande övergångar, förvirrade av
Sten på sten
Då sjunker blicken in i sommaren
Och färgar av sig på döden
Hopsjunkna, som benknotor resolverar vi
Att balansera konstens trianglar på våra små skuldror
Klättrar ner längs färgstråken,
Och går tomhänta ut ur blicken