Inom räckhåll för tystnaden sitter sorgen, med ögonen vidöppna och alla löften om en återkomst. Du försvinner bort, säger du, men tiden ropar dig tillbaka. Ni var inte färdiga ännu, du och tiden. Min hand som gräver djupt ner i fickan efter de där tre kastanjerna: huvud, kropp och hjärta. För att ge orden ögon, […]
senaste
- HemkomstBilen som genom djup snö kommer hem sent på kvällen till grannhuset rymmer en underlig fridfullhet, ett fullständigt omotiverat “Äntligen!”. Omotiverat eftersom ingen längtan efter att […]
- Nya omöjligheterNär tanken på det som tystnat har fallit sakta ner mot marken och upphör att spegla sig, då syns världen igen. * Det går att vandra […]
- I väntanVi speglar varandras ombytlighet, sjön och jag. Idag med den grå decemberhimlens dimmiga blick möter vi varandra, två åldrande ansamlingar av pulserande liv. Dagarna så korta […]
- Några nya omöjligheterNär vinden står helt stilla åldras vi inte. Då växer vi neråt, in i bilderna av sårad självkänsla och kyrkklockor. * Det kan gå om vi […]
- Sommarens hårddiskOrd från tungan Till fjärran närhet: Just här Finns min puls, min kalender laddad Med dödens datum I de digitala styrelserummen Slår grönskan ut Långsamt som […]


