Inom räckhåll för tystnaden sitter sorgen, med ögonen vidöppna och alla löften om en återkomst. Du försvinner bort, säger du, men tiden ropar dig tillbaka. Ni var inte färdiga ännu, du och tiden. Min hand som gräver djupt ner i fickan efter de där tre kastanjerna: huvud, kropp och hjärta. För att ge orden ögon, […]
senaste
- Några nya omöjligheterNär vinden står helt stilla åldras vi inte. Då växer vi neråt, in i bilderna av sårad självkänsla och kyrkklockor. * Det kan gå om vi […]
- Sommarens hårddiskOrd från tungan Till fjärran närhet: Just här Finns min puls, min kalender laddad Med dödens datum I de digitala styrelserummen Slår grönskan ut Långsamt som […]
- Världen, tillsvidareUnder några intensiva vintermånader upprättar det lilla barnet ett förhållande till rummet och världen runt om oss. Han ligger vaken på rygg i sin barnvagn och […]
- Liv som tyg (21.9 2024 – 19.1 2025)Mot en vägg i Malmö konsthall står ”Familjen”: tio oansenliga träpinnar, två lite längre för de vuxna och åtta i lite olika kortare längder för syskonskaran, […]
- Heideggerkritik x 31. Ett etiskt tomrum Det finns hos Heidegger ett slags etiskt tomrum som trots allt är besvärande, speciellt i kombination med de politiska ställningstaganden som han […]


