Dödens ord

Inom räckhåll för tystnaden
sitter sorgen, med ögonen vidöppna
och alla löften om en återkomst.

Du försvinner bort, säger du
men tiden ropar dig tillbaka.
Ni var inte färdiga ännu, du och tiden.

På väg till äldreboendet:
min hand som gräver djupt ner i fickan
efter de där tre kastanjerna:
huvud, kropp och hjärta.

För att ge orden ögon
skicka dem in i veckoschemats
trögflytande blodomlopp.

En kväll avläser jag på din panna:
tre ljusstarka stjärnor som tar spjärn
mot natthimlen.

Print Friendly, PDF & Email