Mellanstunder

Kvittret kan lägga en röst i samhällets utkant, ett litet ord som löser upp slingorna av neonfärgat ljus. Det reser sig ur trakten som en kall rök, och vi famlar efter redskapen och alla orden.

Vi har inte mycket tid. Våra döda mödrar väntar i utkanten, de är alldeles stilla nu, som torkade rosor. En samling röster med en så stark förväntan.

Print Friendly, PDF & Email