Orden

Allt vi hunnit glömma: kvittret och andetagen som skulle förändra världen. 

Orden hänger på en skör tråd. Den som är utan blir lätt otålig, vill avsluta, komma vidare, skölja ner. Då gäller det att ordlös stå emot, inget säga, men invänta den där andra strofen, den befriande, lekfulla där ordens öde avgörs. 

Trasten bland de torra löven planlöst letande, vänder och prasslar, upptagen med att hitta sin kod, sin inloggning till undergångsstrofen som starkt och tydligt ska framföras.

Och vi andra som inväntar en besvärligare strof, en medvetandeström som långsamt bryter fram genom språkregionerna, bänder loss ruttnande begrepp och fraktioner: ingen kommer undan, men alla skonas.

Print Friendly, PDF & Email